1. Startsida
  2. Press
  3. [2016-03-03] Balansgång när klimatet påverkar miljömålen
Nyhet | 2016-03-03

Balansgång när klimatet påverkar miljömålen

Klimatförändringarna gör miljömålsarbetet till en balansgång. Flera miljömål riskerar att ställas mot varandra – i andra fall kan en åtgärd gynna flera miljömål samtidigt. Det visar forskningsprogrammet CLEO som efter sex år lämnar sin syntesrapport till Naturvårdsverket.

– Det är svårt att dra generella slutsatser kring hur Sverige kan maximera synergier och minimera konflikter mellan åtgärder för att nå de svenska miljömålen. Vi har studerat en komplex väv av miljöeffekter och åtgärdskonsekvenser. Vår forskning anger en sannolik riktning, men det är ingen prognos, säger John Munthe, programchef i CLEO och forskningschef på IVL Svenska Miljöinstitutet.

Forskarna i CLEO har arbetat med scenarier för hur klimat, luftföroreningar och skogsbruk kan förändras i framtiden och utifrån dessa utvärderat framtida miljöpåverkan. Utvärderingarna vilar på omfattande data och modellberäkningar och fokuserar på miljömålen Frisk luft, Bara naturlig försurning, Ingen övergödning och Giftfri miljö (avseende kvicksilver).

Hur påverkar klimatförändringarna miljömålen?

– Klimatförändringen i sig har en relativt liten direkt påverkan på miljömålen. Det vi ser är att mer regn kan laka ur mer löst organiskt material ur marken, vilket kan påverka vattenkvalitet och att en ökad temperatur ger ökad vittring, vilket kan motverka försurningen. Utlakningen av kvicksilver ökar också med nederbörd och avrinning.

Kan luftföroreningsåtgärder som minskade svavelutsläpp påverka klimatet?

– Vår forskning visar att den hittills uppmätta temperaturökningen på 1,3 grader i Arktis till hälften kan bero på minskade svavelutsläpp i Europa under de senaste decennierna, eftersom svavelpartiklar har en kylande effekt. Samtidigt kan man konstatera att Europa i dag har mycket lägre utsläpp av svavel än på 70-talet och att fortsatta minskningar troligtvis får en mycket liten klimatpåverkan.

Vad händer när vi tar ut mer biomassa ur skogen som ersättning av fossila bränslen?

– Uttag av grenar, toppar och stubbar innebär att mer näringsämnen bortförs från ekosystemet än då bara stammarna tas ut. Bortförsel av dessa ämnen innebär en risk att markförsurningen förvärras i redan drabbade områden. På kort sikt, till år 2030, ser vi att sjöar och vattendrag fortsätter att återhämta sig från försurningen, även med ett ökat biomassauttag. Men på längre sikt, till 2050, kan ett mer intensivt skogsbruk öka risken för återförsurning. Med större uttag ökar också risken för körskador och därmed risken för att kvicksilver löses ur marken. Ökad förbränning av biobränsle kan också ge ökade utsläpp av partiklar, speciellt vid småskalig vedeldning.

Hur förändras uppkomsten av marknära ozon?

– Utsläppminskningar i vårt närområde har lett till minskade toppar i ozonhalter men samtidigt ökar bakgrundshalterna som påverkas mer av utsläpp och långväga transport av föroreningar från andra kontinenter. Ozon minskar tillväxten av jordbruksgrödor och skog, och ger därmed minskad mat- och skogsproduktion. Med lägre tillväxt minskar även upptaget av CO2 till skogen. Forskning inom området pågår ännu, men det finns uppskattning på upp till 10 procent minskat CO2 upptag, vilket är betydande för den globala kolbudgeten.

Ladda ner CLEO:s syntesrapport här. Pdf, 5.5 MB, öppnas i nytt fönster.

För mer information, kontakta:
John Munthe, john.munthe@ivl.se, tel. 010-7886806

Arkiv för nyheter och pressmeddelanden

Prenumerera på våra nyhetsbrev