Så arbetar aktörerna med cirkulär näringsåtervinning

Reningsverken tar emot avloppsvattnet som innehåller näringsämnen och redan idag återanvänds till exempel genom slamspridning. Näringsämnen kan återvinnas från avloppsvattnet och från slammet som produceras i reningsverkens biologiska reningssteg där mikroorganismer konsumerar näringen i vattnet.

En del av slammet återförs till jordbruksmark via certifieringssystemet Revaq, vilket innebär att det har genomgått en kvalitetskontroll och att reningsverken arbetar proaktivt för att minska förekomsten av föroreningar i slammet. Näringsämnen som kväve kan återvinnas från avloppsvatten eller ammoniumrikt rejektvatten från rötningsprocessen av slam. Jordbrukets kväve- och fosforbehov är mycket större än vad reningsverken kan återvinna, men näringsåtervinning ur avloppsström kan bidra till ersättning av mineralgödsel.

I den svenska (VA) vatten- och avloppsindustrin finns det ett stort intresse för att återvinna näringsämnen från avloppsvattnet.

Växtnäringen som används i det svenska jordbruket produceras från fossilgas och bryts framförallt i Finland och Ryssland. Priset på både kväve och fosfor beror på fossilgaspriset och de globala handelstrenderna för fosfor och har de senaste åren varierat kraftigt. Utöver detta ger tillverkningen av mineralgödselupphov till stora växthusgasutsläpp och gödseltillverkarna utvecklar därför fossilfria alternativ.

I Sverige är gödseltillverkarna inte en stor aktör inom återvinning av näring från avloppsvatten då reningsverken, förutom i undantagsfall, inte tillverkar produkter som kan utgöra insatsmedel i mineralgödsel. I Europa finns fler exempel på hur reningsverken tillverkar möjliga insatsmedel till gödselindustrin, men även här är intresset från gödseltillverkarna att använda återvunnen näring begränsat. Hållbarhetsmärkningar skulle kunna vara en möjlighet för att förändra detta.

I Sverige återförs näring från avlopp till jordbruksmark främst via slammet. Mest slam sprids idag i Stockholms län, Skåne och Västra Götaland. Det finns regler för slamspridning som säkerställer att tungmetaller inte anrikas på jordbruksmarken och att smittspridning via slammet inte sker. Typiska grödor som odlas på slamgödslad åkermark är oljeväxter, foder och vete för export. Potatis, morötter samt frukt och bär som äts råa får inte odlas på slamgödslad åkermark och inte heller ekologiska produkter.

Utöver fosfortillförseln uppskattar jordbrukare som sprider slam tillskottet av mull då slam innehåller mycket organiskt kol. Tillförseln av mull till jordbruksmark är väsentlig för jordens hälsa och vattenhållande förmåga. Långtidsförsök har visat att slamspridning hjälper till att bibehålla markens mullhalt. För att öka återvinningen av näring från avlopp till jordbruk är det viktigt med tydliga regelverk för användning av gödselprodukter från avlopp som inte missgynnar spridningen av dessa, samt certifieringssystem som kan ge ökad acceptans hos livsmedelsaktörerna och slutkonsumenten.

Livsmedelsföretag använder skörden från jordbruket i sina produkter. Det finns idag ett starkt intresse från både livsmedelsindustrin och dagligvaruhandeln för att öka hållbarheten i värdekedjan och att i detta arbete hitta nya sätt att arbeta med råvaruförsörjningen. Samtidigt ställs sällan krav från livsmedelsindustrin att använda återvunnen växtnäring då det råder stor okunskap om denna möjlighet och potential.

Det saknas även certifieringssystem som kan säkerställa att återvunnen näring uppfyller samma krav på kvalitet och säkerhet som mineralgödsel och därmed bidra till att öka acceptansen. Här spelar det offentliga en stor roll i att stödja utvecklingen och användningen av nya certifieringssystem samt att uppmuntra livsmedelsindustrin att använda och våga pröva nya typer av gödselmedel och livsmedel som odlats med återvunnen näring.

Slutkonsumenter är en viktig länk att se till att cirkulära system håller och fungerar. Utan förståelse och acceptans i samhällsnivån kan cirkulära näringsåtervinningen inte blir något mer än bara en vision. Från jord till bord, vare sig renat avloppsvatten eller näringen som utvinnas av avloppet, kunskapslyft och perspektivs ändring behöver ske för att öka acceptans.

Det är också slutkonsumenternas ansvar för att rätt källsortering görs samt deras val att välja bort användning av produkter som kan innehålla skadliga ämnen till miljö, som t.ex. mikroplast, PFAS som vissa reningsverk inte kan rensa bort.

Avloppsvatten innehåller både näring och föroreningar. För att använda det som en viktig resurs inom näringsåtervinning behöver vi ändra hur vi hanterar avlopp idag.

Om vi till exempel har ett avloppssystem som sorterar avfallet vid källan, kan vi utnyttja resurserna i avloppsvattnet mer effektivt. Ett källsorterat avloppssystem ger mer koncentrerat avloppsvatten, vilket gör det lättare att återvinna näring. Det finns redan småskaliga tekniska lösningar globalt som visar hur detta kan fungera. Läs mer om olika tekniska lösningar