Regeringen slukar företagens koldioxidbudget

När Sverige nu går mot ökade utsläpp äts den svenska koldioxidbudgeten upp allt snabbare. Det utrymme som företagen rimligen bör ges riskerar att krympa dramatiskt. Det skriver IVL tillsammans med andra forskare vid programmet Fairtrans i en debattartikel.

Debattartikeln publicerades i Miljö och Utveckling den 14 mars 2024, läs den här Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. eller nedan.

Forskningsprogrammet Fairtrans som IVL deltar i presenterar nu en vetenskaplig studie Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. av klimatplanerna bland de 15 företag i Sverige som har störst utsläpp. I studien jämförs de förväntade utsläppen till 2045 med vad som kan anses vara företagens andel av en svensk koldioxidbudget förenlig med Parisavtalet.

Dessa företag står idag för en dryg tredjedel av Sveriges territoriella utsläpp så deras klimatarbete har stor betydelse för möjligheten att nå netto-noll-utsläpp 2045. Planerna för att minska utsläppen är ambitiösa. I det fall investeringar genomförs enligt plan minskar utsläppen med nästan 70 procent till 2035. Om utvecklingen sedan fortsätter enligt nationella scenarier fram till 2045 blir de totala utsläppen 140 miljoner ton.

Sverige får cirka 230 miljoner ton att fördela över tid, av den återstående globala koldioxidbudgeten för ett 1,5-gradersmål, förutsatt att den fördelas lika mellan alla människor. Om de 15 företagen tilldelas en dryg tredjedel av även budgeten skulle de överskrida sin andel med mer än 75 procent. Däremot skulle de med viss marginal klara en mindre ambitiös koldioxidbudget, för ett 1,7-gradersmål.

Men företagens planer för minskade utsläpp är osäkra. De är beroende av teknik som är oprövad eller kostsam, som inte byggts ut storskaligt och som framförallt är i behov av en klimatpolitik som ännu saknas. Det finns en betydande politisk osäkerhet om tillförseln av förnybar energi, samt villkoren för bioenergi och storskalig infångning av koldioxid. Utan tydliga incitament på både kort och lång sikt riskerar företagens planer försvåras, fördyras och fördröjas. Och minsta försening riskerar kortsluta även den mindre ambitiösa 1,7-gradersbudgeten.

För att klara omställningen behövs en påskyndad utbyggnad av vindkraften, och för det finns väl utredda förslag som går att sjösätta snabbt. Det behövs också en politik som driver fram energibesparing och energieffektivisering.

Men framförallt behöver regeringens nuvarande politik, som driver upp de svenska utsläppen, bytas till sin motsats.

De 50 miljoner ton i ökade utsläpp som den avvecklade reduktionsplikten orsakar, enligt Riksdagens utredningstjänst, äter upp motsvarande två tredjedelar av de 15 företagens 1,5-gradersbudget. Det riskerar att kortsluta Sveriges möjlighet att hålla sina territoriella utsläpp inom Parisavtalets ramar.

De 15 stora företag som vi studerat har ambitiösa planer för att minska sina utsläpp. Det räcker en god bit på vägen, men mer behöver göras för att kunna säga att företagen tar sitt ansvar för global klimaträttvisa och 1,5-gradersmålet. Likväl är regeringen det stora problemet. Medan storföretagen planerar att minska sina utsläpp driver regeringen på för det motsatta.

För att klara klimatmålen behöver regeringen underlätta företagens klimatomställning istället för att sluka stora delar av deras koldioxidbudget.

Mikael Karlsson, Uppsala universitet
Eva Alfredsson, Uppsala universitet
Daniel Lindvall, Uppsala universitet
Mikael Malmaeus, IVL Svenska Miljöinstitutet

Forskningen har genomförts inom ramen för forskningsprogrammet Fairtrans Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.. Mer information och exakta siffror på utsläpp och koldioxidbudgetar finns i studien.